Varning för sexuella inslag

Så sommaren var, hösten gick och vintern är.

Jag hatar vintern… eller snarare hatar jag det kalla och älskar det vita. Jag var förkyld i 6 veckor, blev frisk bara för att få en ny förkylning 2 veckor senare och det är ungefär där vi sitter nu med halsduk om halsen och högar av pappersdukar.

Bara för att uppdatera om vad som hänt så är det slut med flickan sedan 4 månader tillbaka. Efter jag var ihop med henne hade hon lyckats få mig att gå upp 1 Kg. När jag sa det till henne så gjorde hon stora ögon mot mig och sa “bara 1 Kg?!” så, hon var lite busted angående mina misstankar om att hon försökt göda mig. Vilket hon ju faktiskt lyckades med fast inte så bra som hon tänkt antar jag.

Anyways, det är ganska skönt att det är slut.. faktiskt. Vi bråkade mycket om struntsaker och känslorna i alla fall för mig började falna. Hela sommaren var som ett enda stort gräl. Förutom när vi var på landet. Det var verkligen enda stället vi inte grälade på. Bort från all elektronik, politik och vänner.

Första veckorna kändes det grymt ovant att vara singel igen. Att sova ensam, inte åka hem till flickan på helgerna utan jag fann mig rastlös. Så jag började hänga med mitt gamla kompisgäng igen och det gick ju som det gick. Nattklubbar varenda helg både fredag och lördag. Mest var vi på stureplan och så höll jag på i tre månader. Träffat en hel del nya tjejer men ingen jag är intresserad av annat än som vänner. Råkade skaffa mig en kk på något vänster för 2 månader sedan. I förra veckan träffade jag dock en jättesöt tjej som är en bekant till en vän och vi har dejtat ganska mycket sedan förra helgen. Jag gillar henne verkligen. Vi hade sex för första gången i söndags men det var ganska misslyckat. Storleksmässigt inte helt kompatibla ^^ eller vad man ska säga. Hon var väldigt liten och hon hade ont under samlaget men mest efteråt. Och då hade vi inte haft sex längre än i 20 minuter och hon var väldigt blöt. Känns hemskt om jag skadar henne under sex så jag vet inte riktigt hur man ska göra.

Och nu blev det en massa sexprat i den här posten men what the hell. Don´t wanna know – don´t read.

I alla fall. Jag väger ungefär samma som vanligt. Blivit av med 2 Kg sedan jag blev singel. Tror det kan ha mycket med att göra med min livsstil som det varit nu. Jag är nästan aldrig hemma utan jag är runt precis hela tiden och jag har slutat med kolhydrater. Äter mest grönskaker, frukter och proteinrik mat som fisk. Ett tag åt jag mest päron och äpplen hela dagarna, speciellt när vänner ska fika med mig och jag äter onyttiga saker för att de inte ska reagera utan se att jag äter. Märkt att de tittar konstigt på mig när jag hoppar över lunchen så jag har börjat ta med frukt eller mindre macka till skolan. Resultatet av det är just det jag önskat, de är mest förvånade över att jag är så smal när jag kan äta så onyttigt. Jag får dock alltid en viss ångest eller skuldkänslor efter jag äter något jag inte borde men jag måste samtidigt göra det för att de inte ska ´go nuts´ på mig.

Jag vet inte om jag ens kan bli nöjd över min vikt. Det är liksom.. “bara” 1 Kg till men så fortsätter jag bara. Jag tror att det är bra, till trots, att jag har så många vänner som håller koll på mig och att jag tvingas äta även om det bara är för att de inte ska upptäcka att jag har ett problem. Utan dem hade jag antagligen ätit mindre. Mitt ex som fick mig att gå upp 1 Kg är ändå ett bevis på det.

Kidnappade böcker

Nu har jag tittat på en del dokumentärer om anorexia och jag kommer på mig själv med att hata, verkligen hata, när folk blir friska från anorexin. Men egentligen är det ju bra att de går upp i vikt för svält sätter kroppen i stress vilket är negativt. Men jag tror att deras viktuppgång förstärker min egen rädsla för att jag ska gå upp i vikt. Så att se dem bli friska, gör att jag vill svälta ännu mer. Och jag inser att detta är sjukt. Men gör detta mig till en pro ana? Eller bara en person med anorexi? Jag vet inte.

—

Tidigare idag spenderade jag den mesta av min tid i skolan, åt att hitta en viss bok i biblioteket och tillslut så hittade jag den MEN den var endast på dagslån.. vilket jag skiter i så jag har den här just nu, framför mig på bordet. *Criminal*

Förutom att kidnappa böcker från biblioteket så har jag umgåtts med en vän. Vi skulle äta lunch ihop och ja, problem. Han beställde typ en hel middag till lunch (pastasallad) och jag åt den minsta macka jag kunde hitta. (Jag sa att det var för att jag har ont om pengar.) Och även om det var bara den mackan, jag hade inte tänkt äta ett skit idag förrän vid 18-tiden.

Lugn helg

Så igår, middagen gick bra. Jag blev bjuden på kyckling och morötter. Idag har jag väl kört som vanligt, dvs 300 kcal. Nu är jag så jävla trött så det är fan löjligt. Skulle kunna somna nu.

Ofta kommer jag på mig själv med att ständigt räcka ut handen till mitt vattenglas på bordet, bara för att finna att glaset är tomt. Går och fyller på. Men det är ständigt tomt. Ska försöka hålla koll på hur mycket jag dricker om dagen imorgon ^^ intressant att veta. Imorgon åker mina föräldrar bort förresten, på affärsresa. Ska bli skönt att få vara själv i huset ett tag.

Bjuden på inflyttningsmiddag

Idag skippade jag min macka till frukost och åt halva sushin jag hade lämnat igår (dvs fyra bitars). Grymt gott! Jag älskar soya. Och allt som smakar salt.

Anyways, idag går bussarna så jag ska åka iväg till min väns inflyttningsmiddag som inte blev av igår. Inflyttnings-middag. Där av har jag inte ätit något idag än så länge för jag vet inte riktigt vad jag får.

Så sushi, sallasdblad och vatten har jag ätit/druckit än så länge.

—

I veckan på en av de fyra föreläsningar vi hade så hade vi en diskussion kring svält, då vi för tillfället studerar biologi/filosofi. Och när ätstörningar kom på fråga så var det som att alla vände sig om och tittade på mig… (hate them for it.) Och när det började diskuteras symtom på anorexi utmanade jag väl ödet med att rada upp ett par. Way to go einstein. För förtydliggörandets skull, de vet inte om att jag faktiskt har anorexia men de gör ständigt hintar om att de tror att jag har för jag är så smal. Mina vänner brukar försöka vara snälla och säga att jag inte är spinkig, utan smal och att det passar mig. (Både älskar och hatar dem för det.)

Hursom, jag har nog aldrig känt mig så studerad som då. Insjunkna kinder, tappar hår, vill inte äta inför andra osv. Känner vi igen oss? Kanske.

Sanningen är att jag älskar mat. Och jag älskar att äta den. Men inte att svälja den.

Jag ska börja klä på mig för jag ska snart dra, till den där middagen. Så hörs senare.

300 kcal

Jag är 187 lång, vikt är konfidentiellt ämne men jag väger mig varje dag 1-3 gånger och mäter min kropp varje dag minst en gång. Det hela började med att jag tränade löpning och jag började kontrollera vad jag åt. De senaste åren har jag dock blivit lite mer extrem. Det har gått till att jag tvekar inför att svälja det jag äter, då jag oftast inte gör det. Så… det var kort om det.

I veckan har jag verkligen försökt hålla på min diet. I och med att släktingar kom hit förra veckan så var jag tvungen att äta ovanligt mycket – for show. Potatisgratäng. I say no more. Det var illa. Så nu är jag alltså under min vanliga diet men jag pallar inte fasta. Så rent kalorimässigt ligger det på 300 kcal/ dag. En macka på morgonen, salladsblad med soya och sushi till middag. Feel bad for me yet?

Gott och förbjudet,

right there —->