Blackouts av lågt blodsocker

Okej, så jag vet nu varför jag har haft blackouts hela min tonår fram till nu. Min blodsocker nivå ligger på 3,4, efter frukost. Som du vet så äter jag inga jättemängder så det chockade väl ingen att det var så lågt. Men, blir det för lågt så kan man svimma, få en blackout. Jag tänkte då när jag insåg att det är det jag har gjort – fått för lågt blodsocker och sedan svimmat.

Hursom, jag har inte diabetes. Jag bara skiter i att äta och har konstant lågt blodsocker. Jag ska ta detta från början. När jag var omkring 12 år gammal kollapsade jag när jag var ute och cyklade med min pappa. Det var en solig sommardag och vi tänkte att jag antagligen inte hade druckit tillräckligt med vatten. Sedan hände det igen, på vintern. Solsting? Inte direkt. Det mina föräldrar tvingade mig att göra då var att gå till vårdcentralen. Där blev jag testad för epilepsi, de tog mitt EKG, gjorde en magnetröntgen av min hjärna (se om jag hade tumör), diabetes (men jag hade låga värden – ingen diabetes), PTSD och om jag skulle kunna ha migränanfall. Inget av detta passade in på mig, förutom PTSD. PTSD = post traumatiskt stressyndrom. Om man varit med om en traumatisk händelse så kan man få panik-/ångestattacker. Så jag har gått runt och trott att mina blackouts (på grund av lågt blodsocker) varit ångestattacker. Jag poängterade för min läkare flera gånger att jag inte känt ångest eller panik, inga obehagliga känslor alls faktiskt, innan jag fått mina “ångestattacker” men de sa att man kan få dem ändå. Det kanske är så, jag vet inte.  Jag bara förundras över att de skickade mig på alla de där testerna när jag var barn och aldrig insåg att det var så enkelt som lågt blodsocker. “Vad bra, du har lågt blodsocker”. Vad händer om det är för lågt. Jag googlade: hjärnskador och död.

Så, får du blackouts där du darrar i kroppen, blir blind, hyperventilerar och det känns som om ditt hjärta tror att det är maratonlöpning på gång, kolla ditt blodsocker först.

Samtidigt nu när jag var att jag får de där attackerna, svimgrejset för att jag äter för lite. Vad ska jag göra? Dricka mer juice? Fatta vad mycket kcal det är i den där skiten.

Julmiddag utan viktuppgång

Wow, ett halvår sedan jag skrev. Vad kan jag säga. Jag är lite dålig på att uppdatera mig själv. Haft det skitjobbigt, faktiskt, med skolan. Jag failade hela den här terminen… jag klarade inte en enda tenta. Jag har redan tagit min examen från universitetet och den här terminen (HT 2012) var lite meningen att jag skulle fundera på en master att läsa men (igen) så var jag mest med min flickvän Anna. (Ja, vi är fortfarande ihop).

Vi överlevde det där grälet i somras. Vi överlevde även Turkiet! Vilket var med nöd och näppe faktiskt med tanke på hur fulla vi blev där nere. Det var lite kul faktiskt, vi grälade heeela Turkietresan. Jees. Men det gick vägen och det där med grälandet har lagt sig. Kanske för att vi är hesa vid det här laget eller för att vi kom på att vi verkligen tycker om varandra.

Under tiden med Anna har jag faktiskt stött på problemet med att jag inte kan “svälta mig själv” som jag gjort innan, vilket jag oftast gjort genom att inte äta eller äta extremt lite. Det har varit middagar med hennes familj och släktingar, speciellt nu över jul! Skitjobbigt. Jag brukar försöka äta, du vet, respektabelt mycket, eftersom jag är kille och allt det där ska man ju äta som en jävla viking. Eller? Inte min grej, som du vet. Det jag gjort är att ta väldigt lite av varje och skippa exempelvis osten och korven. Skinkan är bra men skär bort fettranden, så är det ganska chill. Den mat jag tagit har jag tagit mycket sallad till så att det ser mer ut och sedan äta väldigt långsamt. Man ska egentligen bli klar i takt med andra så slipper du kommentaren att du ska hämta mer för att du tog för lite.

Jag har försökt äta och tycka att det är okej och inte gå vidare till att spy, även om jag verkligen velat göra det. Anna vet att jag har mina issues så hon är ju förstås skitjobbig. Det viktigaste tror jag är att berätta för så många som möjligt att man har problem med mat för att de kan verkligen hjälpa en… Även om det känns som självsabotage just nu. Nu har jag varit hemma till exempel och varit ensam. Äter jag då? Nej. Jag åt en macka igår. Finns det något äckligare än bröd?

Anledningen till att jag loggade in här igen var för att jag kom på mig med att gå igenom alternativ mat till riktig mat och de senaste middagarna med Annas familj har jag undvikit antingen genom att säga att jag ätit hemma eller åka hem innan de ska äta middag. Jag har gått upp 2 Kg på det här halvåret. Det känns hemskt dåligt. Och jag har inte tränat så mycket som jag brukar heller. Som du vet så löper jag ju, och om du glömt det så, vet du det nu. Sett vädret liksom? Kul att springa i.

Nu har det ju kommit till att jag ska gå och köpa mat. Min lista ser ut så här:

Light-Cola
Loka-vatten
Päron
Avokado

Avokado är faktiskt ganska smart, för att det innehåller mellan 250-300 kcal per avokado. Så har man det i salladen blir den faktiskt ganska mättande. Försök bara ignorera hur mycket kcal det är haha. Bra ersättning för smör till exempel om man har svårt för smör (som jag). Avokado är bättre än smör.

Hursom, jag ska gå och fixa det nu. Ses snart.

 

Kidnappade böcker

Nu har jag tittat på en del dokumentärer om anorexia och jag kommer på mig själv med att hata, verkligen hata, när folk blir friska från anorexin. Men egentligen är det ju bra att de går upp i vikt för svält sätter kroppen i stress vilket är negativt. Men jag tror att deras viktuppgång förstärker min egen rädsla för att jag ska gå upp i vikt. Så att se dem bli friska, gör att jag vill svälta ännu mer. Och jag inser att detta är sjukt. Men gör detta mig till en pro ana? Eller bara en person med anorexi? Jag vet inte.

—

Tidigare idag spenderade jag den mesta av min tid i skolan, åt att hitta en viss bok i biblioteket och tillslut så hittade jag den MEN den var endast på dagslån.. vilket jag skiter i så jag har den här just nu, framför mig på bordet. *Criminal*

Förutom att kidnappa böcker från biblioteket så har jag umgåtts med en vän. Vi skulle äta lunch ihop och ja, problem. Han beställde typ en hel middag till lunch (pastasallad) och jag åt den minsta macka jag kunde hitta. (Jag sa att det var för att jag har ont om pengar.) Och även om det var bara den mackan, jag hade inte tänkt äta ett skit idag förrän vid 18-tiden.

Lugn helg

Så igår, middagen gick bra. Jag blev bjuden på kyckling och morötter. Idag har jag väl kört som vanligt, dvs 300 kcal. Nu är jag så jävla trött så det är fan löjligt. Skulle kunna somna nu.

Ofta kommer jag på mig själv med att ständigt räcka ut handen till mitt vattenglas på bordet, bara för att finna att glaset är tomt. Går och fyller på. Men det är ständigt tomt. Ska försöka hålla koll på hur mycket jag dricker om dagen imorgon ^^ intressant att veta. Imorgon åker mina föräldrar bort förresten, på affärsresa. Ska bli skönt att få vara själv i huset ett tag.

Bjuden på inflyttningsmiddag

Idag skippade jag min macka till frukost och åt halva sushin jag hade lämnat igår (dvs fyra bitars). Grymt gott! Jag älskar soya. Och allt som smakar salt.

Anyways, idag går bussarna så jag ska åka iväg till min väns inflyttningsmiddag som inte blev av igår. Inflyttnings-middag. Där av har jag inte ätit något idag än så länge för jag vet inte riktigt vad jag får.

Så sushi, sallasdblad och vatten har jag ätit/druckit än så länge.

—

I veckan på en av de fyra föreläsningar vi hade så hade vi en diskussion kring svält, då vi för tillfället studerar biologi/filosofi. Och när ätstörningar kom på fråga så var det som att alla vände sig om och tittade på mig… (hate them for it.) Och när det började diskuteras symtom på anorexi utmanade jag väl ödet med att rada upp ett par. Way to go einstein. För förtydliggörandets skull, de vet inte om att jag faktiskt har anorexia men de gör ständigt hintar om att de tror att jag har för jag är så smal. Mina vänner brukar försöka vara snälla och säga att jag inte är spinkig, utan smal och att det passar mig. (Både älskar och hatar dem för det.)

Hursom, jag har nog aldrig känt mig så studerad som då. Insjunkna kinder, tappar hår, vill inte äta inför andra osv. Känner vi igen oss? Kanske.

Sanningen är att jag älskar mat. Och jag älskar att äta den. Men inte att svälja den.

Jag ska börja klä på mig för jag ska snart dra, till den där middagen. Så hörs senare.

300 kcal

Jag är 187 lång, vikt är konfidentiellt ämne men jag väger mig varje dag 1-3 gånger och mäter min kropp varje dag minst en gång. Det hela började med att jag tränade löpning och jag började kontrollera vad jag åt. De senaste åren har jag dock blivit lite mer extrem. Det har gått till att jag tvekar inför att svälja det jag äter, då jag oftast inte gör det. Så… det var kort om det.

I veckan har jag verkligen försökt hålla på min diet. I och med att släktingar kom hit förra veckan så var jag tvungen att äta ovanligt mycket – for show. Potatisgratäng. I say no more. Det var illa. Så nu är jag alltså under min vanliga diet men jag pallar inte fasta. Så rent kalorimässigt ligger det på 300 kcal/ dag. En macka på morgonen, salladsblad med soya och sushi till middag. Feel bad for me yet?

Gott och förbjudet,

right there —->