Äntligen sommar

Eller, äntligen vår men what the hell. Så, mitt senaste issue. Vad ska man ha på sig? Jag menar på morgonen är det kallt, asvarmt på dagen och på kvällen blir det halvt otippat dimma. Jaja jag bara klagar.

Hursom. Jag vet inte hur det går med.. allt annat. Jag blir så grinig när jag inte äter. Jag känner att det tär på mitt förhållande. Och stör min dygnsrytm för nu skriver jag mitt i natten. Ah, shit. Jag skriver en annan gång istället. Jag har en gruppuppgift imorgon och, jag måste duscha. Vilket är skitjobbigt för jag orkar inte se mig själv i spegeln.

Ses en annan dag.

 

 

Blackouts av lågt blodsocker

Okej, så jag vet nu varför jag har haft blackouts hela min tonår fram till nu. Min blodsocker nivå ligger på 3,4, efter frukost. Som du vet så äter jag inga jättemängder så det chockade väl ingen att det var så lågt. Men, blir det för lågt så kan man svimma, få en blackout. Jag tänkte då när jag insåg att det är det jag har gjort – fått för lågt blodsocker och sedan svimmat.

Hursom, jag har inte diabetes. Jag bara skiter i att äta och har konstant lågt blodsocker. Jag ska ta detta från början. När jag var omkring 12 år gammal kollapsade jag när jag var ute och cyklade med min pappa. Det var en solig sommardag och vi tänkte att jag antagligen inte hade druckit tillräckligt med vatten. Sedan hände det igen, på vintern. Solsting? Inte direkt. Det mina föräldrar tvingade mig att göra då var att gå till vårdcentralen. Där blev jag testad för epilepsi, de tog mitt EKG, gjorde en magnetröntgen av min hjärna (se om jag hade tumör), diabetes (men jag hade låga värden – ingen diabetes), PTSD och om jag skulle kunna ha migränanfall. Inget av detta passade in på mig, förutom PTSD. PTSD = post traumatiskt stressyndrom. Om man varit med om en traumatisk händelse så kan man få panik-/ångestattacker. Så jag har gått runt och trott att mina blackouts (på grund av lågt blodsocker) varit ångestattacker. Jag poängterade för min läkare flera gånger att jag inte känt ångest eller panik, inga obehagliga känslor alls faktiskt, innan jag fått mina “ångestattacker” men de sa att man kan få dem ändå. Det kanske är så, jag vet inte.  Jag bara förundras över att de skickade mig på alla de där testerna när jag var barn och aldrig insåg att det var så enkelt som lågt blodsocker. “Vad bra, du har lågt blodsocker”. Vad händer om det är för lågt. Jag googlade: hjärnskador och död.

Så, får du blackouts där du darrar i kroppen, blir blind, hyperventilerar och det känns som om ditt hjärta tror att det är maratonlöpning på gång, kolla ditt blodsocker först.

Samtidigt nu när jag var att jag får de där attackerna, svimgrejset för att jag äter för lite. Vad ska jag göra? Dricka mer juice? Fatta vad mycket kcal det är i den där skiten.

Julmiddag utan viktuppgång

Wow, ett halvår sedan jag skrev. Vad kan jag säga. Jag är lite dålig på att uppdatera mig själv. Haft det skitjobbigt, faktiskt, med skolan. Jag failade hela den här terminen… jag klarade inte en enda tenta. Jag har redan tagit min examen från universitetet och den här terminen (HT 2012) var lite meningen att jag skulle fundera på en master att läsa men (igen) så var jag mest med min flickvän Anna. (Ja, vi är fortfarande ihop).

Vi överlevde det där grälet i somras. Vi överlevde även Turkiet! Vilket var med nöd och näppe faktiskt med tanke på hur fulla vi blev där nere. Det var lite kul faktiskt, vi grälade heeela Turkietresan. Jees. Men det gick vägen och det där med grälandet har lagt sig. Kanske för att vi är hesa vid det här laget eller för att vi kom på att vi verkligen tycker om varandra.

Under tiden med Anna har jag faktiskt stött på problemet med att jag inte kan “svälta mig själv” som jag gjort innan, vilket jag oftast gjort genom att inte äta eller äta extremt lite. Det har varit middagar med hennes familj och släktingar, speciellt nu över jul! Skitjobbigt. Jag brukar försöka äta, du vet, respektabelt mycket, eftersom jag är kille och allt det där ska man ju äta som en jävla viking. Eller? Inte min grej, som du vet. Det jag gjort är att ta väldigt lite av varje och skippa exempelvis osten och korven. Skinkan är bra men skär bort fettranden, så är det ganska chill. Den mat jag tagit har jag tagit mycket sallad till så att det ser mer ut och sedan äta väldigt långsamt. Man ska egentligen bli klar i takt med andra så slipper du kommentaren att du ska hämta mer för att du tog för lite.

Jag har försökt äta och tycka att det är okej och inte gå vidare till att spy, även om jag verkligen velat göra det. Anna vet att jag har mina issues så hon är ju förstås skitjobbig. Det viktigaste tror jag är att berätta för så många som möjligt att man har problem med mat för att de kan verkligen hjälpa en… Även om det känns som självsabotage just nu. Nu har jag varit hemma till exempel och varit ensam. Äter jag då? Nej. Jag åt en macka igår. Finns det något äckligare än bröd?

Anledningen till att jag loggade in här igen var för att jag kom på mig med att gå igenom alternativ mat till riktig mat och de senaste middagarna med Annas familj har jag undvikit antingen genom att säga att jag ätit hemma eller åka hem innan de ska äta middag. Jag har gått upp 2 Kg på det här halvåret. Det känns hemskt dåligt. Och jag har inte tränat så mycket som jag brukar heller. Som du vet så löper jag ju, och om du glömt det så, vet du det nu. Sett vädret liksom? Kul att springa i.

Nu har det ju kommit till att jag ska gå och köpa mat. Min lista ser ut så här:

Light-Cola
Loka-vatten
Päron
Avokado

Avokado är faktiskt ganska smart, för att det innehåller mellan 250-300 kcal per avokado. Så har man det i salladen blir den faktiskt ganska mättande. Försök bara ignorera hur mycket kcal det är haha. Bra ersättning för smör till exempel om man har svårt för smör (som jag). Avokado är bättre än smör.

Hursom, jag ska gå och fixa det nu. Ses snart.

 

Skrägården över helgen med flickvän

Jag skulle ha pluggat den här sommaren men jag har inte gjort det. Bad boy. Jag har mest jobbat och varit med min flickvän. Vi ska åka till Turkiet i veckan så det ska bli jättespännande. Det blir bara jag och hon. I turkiet… inte det mest romantiska land kanske. Beroende på vad man har för inställning.

Jag och min flickvän, va fan, kallar henne Anna. Jag och Anna var i skärgården över helgen hos ett par vänner. Jag hade jobbat arslet av mig och knappt sovit för jag hade jobbat natt förra veckan så när jag kom dit såg jag antagligen bakis ut från första anblicken. Det första jag gjorde var att lägga mig i en soffa på altanen och somna. 20 pers och grillat kött senare började folk supa, basta och spela volley boll. Jag kollapsade i vårt hus närmare 22.00 (det fanns tre hus på tomten och jag och Anna sov i ett av dem tillsammans med ett annat par).

Självklart försökte jag och Anna ha sex efter vi hade grillat och folk var upptagna med att spela volleyboll. Vi hann dock inte riktigt klart förrän paret som bodde med oss skulle ha sina badkläder. Halvromantiskt. Sedan somnade jag och var helt borta till morgonen. Ännu mindre romantiskt. När vi kom upp till the main house satt folk där, som förstenade framför Seinfield, de vuxnas bolibompa, och totalstirrade.

Men nu hoppar jag över en massa grejer. Jag och Anna grälade faktiskt. Hur fan hann vi det? Mellan volleyboll och bastu typ. (Och vårt lilla sexuella äventyr.) Jag hade sagt en klantig grej… som vi grabbar uppenbarligen är bra på att göra och tjejer är bra på att snappa upp.

Vi satt och hade “Jag har aldrig leken” vilket innebär att man exempelvis frågar “Jag har aldrig haft oralsex” och de som har haft det ska dricka ur sina glas. Och ja de flesta frågor tenderar att handla mestadels om sex. Om du kört detta så vet du det redan. Leken är pinsam att ägna sig åt över 23-års ålder. Det tycker i alla fall jag. Hur som helst, jag hade råkat använda ordet “kvinna” som skällsord. Alltså, nedvärdera en kille som “kvinna” som om det var något dåligt och min flickvän vände sig emot mig med sina arga ögon. Jävligt… arga ögon. Jag kände mig dum, för att förkorta det känslospel som skedde i min skalle där. Att jag använder ordet “kvinna” på det sättet är dumt men det är inget jag har tänkt på för det är så många andra som gör det. Jag blev lite orolig när hon blev så arg på mig. Hon har skällt ut mig för det där tidigare när jag hade sagt något i stil med att en fotbollsspelare var som en kvinna när han hade lagt sig på fotbollsplanen och kråmat sig över en skada. Ja! Jag är lite hemsk. Jag har insett att det kan tänkas bidra till de känsskillander som finns i samhället. Inte just att jag säger det utan att det är så många som använder ordet “kvinna” i en negativ bemärkelse. Jag drog i alla fall iväg Anna för att jag ville prata med henne om det. Hennes ansikstuttryck gjorde mig rädd. Hon sa till mig att det finns saker som hon kan acceptera men inte att jag säger sådana saker. Jag försökte förklara varför jag sa det på det viset men fann att jag bara förvärrade allting. Det var hat i hennes ögon, som en djup besvikelse. Hon började gråta och slog sina armar om min hals. “Vet du vad jag sa till Jonas, vet du vad jag sa? Jag sa till honom att jag hoppades att du skulle vara min sista pojkvän. Men jag kan inte ha en pojkvän som säger så.” Och så släppte hon mig och tittade på mig med ögon som var alldeles blöta. “Förstår du inte. Jag har ingenstans att fly! Det finns överallt, det är överallt. Det får inte finnas i dig också.”Jag visste inte vad jag skulle säga. Och vad gjorde jag då… jag började grina. För det är väl lite så att man, om man är kille just, försöker vara lite tuff och manlig men egentligen är det något som bara förväntas av en att man ska vara så. Jag tror inte att det är genetiskt medfött utan snarare en social konstruktion och första steget att få bort den är att knäcka den. Jag vill inte att min Anna ska känna att hon ska behöva fly från världen för att kunna känna sig fri, utan att hon om världen är förjävlig, kan komma till mig. jag ska aldrig mer använda ordet “kvinna” som negativt.

Sommar… utan sol?

Så, ja. Det är kallt. Jag var på min flickvänns land nu i förra veckan. Alla andra satt där i klänning och t-shirt och jag satt med fyra jackor och frös. Jag frös och det är “sommar”. Ja! Jag klagar. Man ska inte frysa på sommaren. Just nu har jag stängt fönstret för jag blev kall när det var öppet! Sitter till trots i shorts… med en matschande tjocktröja. Fashion is clearly my strong side.

Jag sitter och söker jobb… och skäms lite för jag har missat mina två senaste besök hos min psykolog. Jag vet, what a bastard. Lär inte få se hans ansikte igen förrän i augusti. Men jag tror jag överlever.

Det enda som är bra med den här sommaren är väl att jag inte pluggar för en gångsskull. Såå vad har jag nu underhållt mig med? Spel, i massor. Spelade klart Fable 3 igår. Tog bara 11 timmar… så det är lite kass och jag är lite besviken på slutet men överlag, ett av de bästa spelen inom dess genre hittills, tycker jag i alla fall. Ironiskt nog har jag inte spelat klart tvåan… lite för att trean var bättre också. För er som inte vet vad fan Fable är så kolla webhallen. Seriöst, do it. Eller bara… glo på trailers här —> http://www.gametrailers.com/search.php?s=fable, awesome hemsida för övrigt.

 

 

Varning för sexuella inslag

Så sommaren var, hösten gick och vintern är.

Jag hatar vintern… eller snarare hatar jag det kalla och älskar det vita. Jag var förkyld i 6 veckor, blev frisk bara för att få en ny förkylning 2 veckor senare och det är ungefär där vi sitter nu med halsduk om halsen och högar av pappersdukar.

Bara för att uppdatera om vad som hänt så är det slut med flickan sedan 4 månader tillbaka. Efter jag var ihop med henne hade hon lyckats få mig att gå upp 1 Kg. När jag sa det till henne så gjorde hon stora ögon mot mig och sa “bara 1 Kg?!” så, hon var lite busted angående mina misstankar om att hon försökt göda mig. Vilket hon ju faktiskt lyckades med fast inte så bra som hon tänkt antar jag.

Anyways, det är ganska skönt att det är slut.. faktiskt. Vi bråkade mycket om struntsaker och känslorna i alla fall för mig började falna. Hela sommaren var som ett enda stort gräl. Förutom när vi var på landet. Det var verkligen enda stället vi inte grälade på. Bort från all elektronik, politik och vänner.

Första veckorna kändes det grymt ovant att vara singel igen. Att sova ensam, inte åka hem till flickan på helgerna utan jag fann mig rastlös. Så jag började hänga med mitt gamla kompisgäng igen och det gick ju som det gick. Nattklubbar varenda helg både fredag och lördag. Mest var vi på stureplan och så höll jag på i tre månader. Träffat en hel del nya tjejer men ingen jag är intresserad av annat än som vänner. Råkade skaffa mig en kk på något vänster för 2 månader sedan. I förra veckan träffade jag dock en jättesöt tjej som är en bekant till en vän och vi har dejtat ganska mycket sedan förra helgen. Jag gillar henne verkligen. Vi hade sex för första gången i söndags men det var ganska misslyckat. Storleksmässigt inte helt kompatibla ^^ eller vad man ska säga. Hon var väldigt liten och hon hade ont under samlaget men mest efteråt. Och då hade vi inte haft sex längre än i 20 minuter och hon var väldigt blöt. Känns hemskt om jag skadar henne under sex så jag vet inte riktigt hur man ska göra.

Och nu blev det en massa sexprat i den här posten men what the hell. Don´t wanna know – don´t read.

I alla fall. Jag väger ungefär samma som vanligt. Blivit av med 2 Kg sedan jag blev singel. Tror det kan ha mycket med att göra med min livsstil som det varit nu. Jag är nästan aldrig hemma utan jag är runt precis hela tiden och jag har slutat med kolhydrater. Äter mest grönskaker, frukter och proteinrik mat som fisk. Ett tag åt jag mest päron och äpplen hela dagarna, speciellt när vänner ska fika med mig och jag äter onyttiga saker för att de inte ska reagera utan se att jag äter. Märkt att de tittar konstigt på mig när jag hoppar över lunchen så jag har börjat ta med frukt eller mindre macka till skolan. Resultatet av det är just det jag önskat, de är mest förvånade över att jag är så smal när jag kan äta så onyttigt. Jag får dock alltid en viss ångest eller skuldkänslor efter jag äter något jag inte borde men jag måste samtidigt göra det för att de inte ska ´go nuts´ på mig.

Jag vet inte om jag ens kan bli nöjd över min vikt. Det är liksom.. “bara” 1 Kg till men så fortsätter jag bara. Jag tror att det är bra, till trots, att jag har så många vänner som håller koll på mig och att jag tvingas äta även om det bara är för att de inte ska upptäcka att jag har ett problem. Utan dem hade jag antagligen ätit mindre. Mitt ex som fick mig att gå upp 1 Kg är ändå ett bevis på det.

Update sommar

Så sommaren är snart slut och jag pluggar inför en tenta… Så det suger. Jag har dock fått ett nytt jobb och det verkar toppen så jag ser fram emot det.

Annars så går det väl lite knackligt eller vad man ska säga med min tjej. Vi bråkar mycket och har oss. Det blev bättre när vi spenderade tid tillsammans på hennes föräldrars landställe. Längtar faktiskt tillbaka till det. Vakna av att ha en flicka bredvid är nog det mysigaste som finns.

Så vad mer.. jag har badat och solat och ah. Grillat, blivit full och hela den biten. På grund av mina sommarkurser på SU kunde jag inte vara helt ledig dock och de 3 veckor jag var helt fri var jag sjuk på >_<

Just nu är jag hungrig. 2 ägg, sallad med majs och strömming till middag. Så jag ska göra lidandet kort och gå och sova.

Flickvännen göder mig

Såå min flickvän, Amanda, har smått kommenterat min vikt och val av kost. Det var kanske bara var en tidsfråga men ändå.

Min vikt har lite smått pendlat upp och ned ett kilo. Det stör mig. Men jag har ändå en ganska stadig nivå, det går aldrig över det där kilot. Och nu vill jag ned ett snäpp till, alltså ned ett kilo. Jag tänker att jag kanske kommer att vara nöjd då… men jag vet att jag antagligen bara kommer att vilja gå ned ett till kilo och så ett till och sedan går det nog inte så mycket mer förrän jag kommer må piss.

Så tillbaka till att min flickvän klagar på min mat… hon gör pannkakor till mig som mer smakar som sockerkaka. You follow? Hon är så jävla söt som gör så, egentligen.

Sommarlov?

“Sommarlov”. Nu mina sommarkurser börjar. Woho, right?

Blah jag är stressad. och.. det var nog.. mest det.

Och jag har fått flickvän (och nej det var inte den tjejen jag spydde på på kryssningen). Utan en helt annan som jag raggade upp på krogen för ungefär 2-3 månader sedan. Vi har nu varit ihop i 2 månader så det är lite grymt. I alla fall om man varit singel i 2 år innan.

Sedan vi blev ihop har jag faktiskt mått bättre. Första dagarna var det dock inte alltför bra för jag åt saker jag annars inte brukar, som kött till exempel. Så jag blev dålig i magen ^^ nu har jag dock  gått tillbaka till min rutin igen vilket känns skönt och jag har börjat med min simning.

Efter jag blev ihop med Amanda har jag varit på två fester.. vilket är en dramatisk förbättring. Fattar du inte vad jag menar så läs tidigare inlägg.

Mina tre senaste helger

Eftersom att jag var på väg ut senast jag skrev inlägg här så hann jag inte riktigt klargöra varför de senaste 2-3 veckorna varit.. som de varit. Grymt många fester. Varav jag bara blivit fullare och fullare.

Började med förrförra helgen, då det var fest på M5. Grymt kul men där blevslagsmål. Dagen efter det gick vi ut igen på GK där jag träffade en assöt kille från Korea. Han kunde ingen svenska och hans engelska var stökig men vi lyckades förstå varandra ändå.. typ. Så vi hamnade hemma hos honom där vi hade sex. Det sjuka var (förutom att jag följde med en helt främmande person hem) att jag fick näsblod när jag fick orgasm. How weird is that?!

I alla fall. Vi träffades en dag senare, en måndag, på natten, då gick vi gick ut för att ta en öl. Och IGEN hamnar jag hos honom vi vi har sex. Nästa dag har jag möte och jag VET att det är en heldag på 12 timmar men gaah. Han var äckligt snygg. Så med 1 timmes sömn gick jag direkt från honom till mitt möte. Det var så grymt jobbigt. Jag led på allvar. Nog om det. Jag kan dock säga att jag lärde mig dricka kaffe den dagen. 7 Koppar! Från att hata kaffe. Det är både desperat och bra jobbat.

Men min helvetiska vecka var inte över för snart kom helgen. Fest. Igen. Jag hånglade givetvis med alla. Och så var det kryssning och.. ja. Det var då jag blev alkoholförgiftad och spydde på den där tjejen, som höll mig sällskap i 10 timmar till jag kunde stå upp. Love you for it. Men nu skäms jag som fan. Så jag söp ingen denna helg. Jag var faktiskt nästan helt nykter. (Förutom två 5,5. or).

Så vad har jag lärt mig av dessa kaotiska helger? Sup mindre och följ inte med söta koreaner hem.